Samhälle

CO-CREATION

Samarbeten över yrkes-, kultur-, organisations- myndighet- eller samhällsgränser är något jag tycker om att arbeta med och har lång erfarenheter av. Att skapa ny flöden där olikas uppdrag kan föras samman till ett gemensamt uppdrag – en gemensam intention och flöde berikar både mig och de organisationer jag möter. Just mitt i diversiteten finns det mycket utveckling att hämta som ger organisationen tillgång till en större vidd i sina tankar, synsätt och innovationer och det gemensamma uppdraget kan bli möjligt och görligt. När detta flödar utan större friktioner så sker det något magiskt och människor med stödbehov slutar snurra i systemet och får rätt hjälp i tid. Medarbetare får ett enklare arbete och lyckas oftare, vilket stärker en känsla av tillhörighet.

Ovanliga eller otippade samarbeten gör mig extra nyfiken. När olikheter möts och samskapar blir det nya och de mest innovativa ytorna och det hållbara helt plötsligt tillgänglig. Hur får man det mångfaldiga, det olika att fungera tillsammans? Jag hjälper dig gärna med just detta; att få upp flödet och få tillgång till hela vidden i ett samarbete. Få möjlighet att se vad som sker när en mångfald av synsätt blir en tillgång och sätter fart framåt. 

MODELLBYGGE

Jag har fått möjligheten att sätta samman nya system, byggt nya insatsmodeller och flöden i organisationen för samhällsaktörer och myndigheter. Vi har också byggt broar mellan myndigheters uppdrag och idéburen verksamhet till ett gemensamt och därigenom utvecklat många synergier; både ekonomiska-, personella- och hälsoaspekter.

FÖRÄNDRINGENS TID

Många spännande år och projekt har det blivit, tills jag förstod 2013 att vi behöver lägga våra samhällsresurser långt tidigare i flödet, så att en stor ”problemfokuserad” apparat inte behövs i samma utsträckning som den som Sverige just nu lutar sig mot. Vi har ett system som på flera håll är bra, men på andra håll inte har tillräckligt högt eller tryggt utfall. Systemet har blivit svårnavigerad, allt för byråkratiskt och något som vi egentligen inte har råd med. Det finns hållbarare vägar att gå och bättre lösningar på de svåra samhällsproblem och den samhällsohälsa som vi i de flesta städer mer eller mindre murat in i stadsvapnet.

I detta system finns också idéburen verksamhet som också är en del av samhällsstödet och här finns det mycket att göra för att hela den helheten skall flöda fullt ut och hjälpa i tid och med högre utfall.

Samarbeta över gränser på nya sätt är både svårt, enkelt och på flera plan otroligt givande och utvecklande. De organisationer eller bygder som lyckas med detta går före, har kul på vägen och kommer långt, även med små medel.

Hör av dig så gör vi tillsammans en spännande utvecklingsresa.

Samhälle

Bakgrund & reflektion

Jag har haft förmånen att vid flera tillfällen fått sätta mig i en ”helikopter”. Jobba med projekt där vi fått sätta samman fungerande nytänkande och gränsöverskridande systemmodeller och tittat på delar och helheten i vårt samhällssystem för att se hur vår stora peng som används här kan ge bättre utfall och verkligen lyckas med sitt uppdrag på ett enklare sätt. Där i helikoptern och med många års erfarenhet och perspektiv när man börjar närma sig 60 och med många år av nära samarbete hos medarbetarna får man en vidgad bild. Jag har fått titta på bland annat:

• Hur vi producerar ohälsa och utanförskap utan att vi tänker på det utan låter gamla system sitta kvar i märgen av vårt samhällsbygge. En otroligt kostsam samhällsapparat som nu håller på att implodera. Här behöver kommuner och idéburen verksamhet nu gå in och skapa sin samhällsbyggande plattform så den kan verka när det gamla systemet som har svårt att motiveras längre både för personal och brukar, blir verkningslöst.
• Vården har hand om sjukdomar och Kommunen och FK samt AF/rehab omvårdar, stöttar och försörjer dem som inte lyckats hålla sig friska och arbetsföra i samhället. Vem bygger och stödjer, stimulerar samhället och medborgarnas hälsoutveckling på riktigt? Nästan inga av de många kronor som vi lägger på mänsklig omvårdnad går till att bygga hälsa och hållbarhet för medborgaren och framför allt inte från unga år. Samtidigt är denna apparat så svårnavigerad för brukaren/medborgaren och onödigt kostsam så som den är uppdelad och sammansatt just nu. Det finns till exempel en socialpedagogisk del som gått förlorad ur det medicinska och sociala systemet genom de många åren av NPM som styrmodell, Vi missar t ex de enkla insatser som är just socialpedagogik i sin kärna och som både läker/lindra/hjälper i det mellanmänskliga mötet.
• Näringslivet som potential och grorund för människors sunda utveckling – hälsa genom arbetslivet. Här finns mycket att göra för att få ett friskare Sverige
• Kommunerna behöver börja bygga på sitt uppdrag att serva medborgarna inte bara med fakta utan refill av grundläggande livsvärderingar, trygghet och viljan/förmågan att ta hand om sin hälsa.
• Den idéburna sektorn stödjer mycket mer av våra samhällsfunktioner än vad som är fullt synligt. I framtiden är de en ännu viktigare aktör för det trygga samhället. Pengar går till Myndigheter men mycket av tex nattjour och vardagsstöd kommer från ideella plattformar samordning mellan dessa flöden både i arbete och ekonomi behöver vi nu få upp en plan för, jag ser den planen i min kikare.
• Skolan där vi börjar och får våra anlag och beteenden bekräftade, förstärkta eller försvagade. Skolan som till 70 procent har fokus på inlärning/kunskap. De som inte mår bra eller kan lära in saker linjärt börjar må dåligt redan här. Den svenska skolan kämpar hårt men ofta har svårt att parallellt med huvuduppdraget fullt ut hinna med hela den stora beteende utvecklingen som sker under viktiga ungdomsår. Det är farligt för samhället att fortsätta som vi gör med skoltiden för en grorund för stress, mobbing, oro, ångest, depression, missbruk och kriminalitet. Den miljön är onödigt tuff just nu och formen för skolan behöver uppdateras likaså uppdraget som behöver breddas.

Jag finner att få av de nuvarande aktörerna har hand om det stora viktiga uppdraget att vi skall bibehålla vår hälsa, ha framtidshopp och må bra vi medborgare i våra liv i vår kommun. Det har hamnat hos vården men de har inte det uppdraget; förebyggande hälsa. Det ligger således på privatpersonerna själva och i kommuner som har det socioekonomiskt tungt så finns inga eller knappa förutsättningar för många familjer att bygga sig friska och starka om de levt i generationer av stress och oaktsamhet och lite medel till detta finns då ej heller på kommunal nivå. Stöd får man först när problemen blivit stora, om man hårddrar det. Vår stödapparat har blivit onödigt stor i Sverige. Då blir det kostsamt och svårare att vända. Systemet bygger nu på att det först skall gå snett och sedan har vi många tusentals medarbetare som skall sättas in. Det går att ändra på. kommunernas struktur och synsätt och skolan som plattform är en av flera viktiga nycklar.

Vi kan bättre och nå längre med mindre medel!